Tony Emilson
TE | Presentation | Bilder | Om konstnären | Utställning 2002 | Konstnären själv har ordet | Playtime | Kontakt



Den slitna frasen "befinner sig i en rik utveckling" kan verkligen tillämpas om Tony Emilson. Hans produktion är tidstypisk men på intet sätt tillfällig, präglas av metodisk genomarbetning av en övertygande soliditet.

* * *
Eugen Wretholm
Konstrevy nr 3 1963




Tony Emilson var ursprungligen målare och som skulptör är han autodidakt. Han tycker om att arbeta i metall med en form som medvetet associerar till ett kritiskt symbolspråk. Själv säger han: ”Vissa frågor måste ställas om och om igen, ty de kommer att bestämma vår och kommande generationers hela existens”. Hos Emilson återfinns katastrof och idyll sida vid sida.

* * *
Beate Sydhoff
"Swedish Art 1972" The National Museums of Modern Art in Tokyo and Kyoto.




En ”förebådande” vision av en steril värld där
den frånvarande människan tycks vara ersatt
av ett underligt sammanplock.
Men detta är bara en villa, ty Tony Emilson
arbetar utifrån civilisationens historia – han uppfinner den på nytt och projicerar den i tiden.
Förfädernas myter, grunden för vår föreställningsvärld, återfinns i hans skulpturer – förvisso på ett rigoröst sätt, kanske kyligt men framför allt fyllt av humor.
Det han visar oss är inte en omänsklig och steril framtid utan en mjuk och poetisk karikatyr. (Tittaren, den tappre artilleristen, Narkissos, Cyklop som tror sig vara Apollo)
Tony Emilson är den dubbla oppositionen,
svår att definiera, mellan stjärnornas robotkyla och den betryggande traditionen hos de antika myterna – mellan formens aseptiska renhet och de urgamla hågkomster den berättar om.
Tony Emilson längtar inte tillbaka till det förgångna, han återskapar det med leende och vänlighet.

* * *
Nadine Babani
Galerie des Arts, mai 1984




Tony Emilson (f. 1925) började som målare i informell anda men övergick till skulptur. Plåt blev hans material. Slumpeffekter nådde han främst genom att knyckla till plåten. Länge arbetade han med sin Nike - skulptur (1965) i skrynklad av svetsad kopparplåt. Trots materialets tyngd och den till synes nonfigurativa formen ser man strax hur den klassiska Nike lätt och elegant flyger fram mot vinden. I slutet av 60-talet lämnade Emilson plåten för robustare järnbalkar som han bearbetade till geometriska skulpturer, ofta med mytologiskt eller allergoriskt innehåll.

* * *
Louise Lyberg
Svensk Konsthistoria
Signum 1986




Med sina 60-talsskulpturer låg Tony Emilson rätt i tiden. Hans konst anknöt till aktuella strömningar. Som yngre konstnär var han förmodligen medveten om och kanske också beroende av det som rörde sig i den samtida konsten. Den äldre Tony Emilson, en erfaren konstnär som dessutom valt att stå utanför det svenska konstlivet kan förhålla sig friare, "leka" på sina egna villkor. Han behöver inte vara rädd för det banala eller det i viss mening litterära. Han är fri att välja sina uttryck. Det är en i bästa mening stimulerande utställning Konstmuséet bjuder på.

* * *
Per Hjertzell
Folket, Eskilstuna 9.1. 1998




Tony Emilson på Wikipedia: Klicka här!